Jag tog min spruta 28 juni och var så glad för de och längtat efter den. Jobbar själv som undersköterska på ögon op men är just nu föräldraledig så därför blev de att vänta på sin tur i somras. Frisk för övrigt.
2 dagar senare hände de någonting med kroppen efter sprutan, jag satt på mina ben som man gör när man leker på golvet och dom börja göra fruktansvärt ont, domna av. Tänkte inte mer på de men tyckte de var konstigt. På natten vakna jag min vänstra arm var bortdomnad tänkte ja legat konstigt men de gick över men sen 4 dagar efter sprutan vaknar jag med avsomnad arm och ben hamna på akuten. Skickades hem ingenting hittas. Ingenting har med sprutan att göra säger läkaren men jag blir arg och säger de är de visst nej detta är säkert pga trötthet.

7 dagar efter sprutan blir domningarna bättre men kommer och går samt nya symtom kommer upp som fruktansvärda bränningar i armar och ben som sitter i, i 7 veckor. Pirrningar i tunga och läppar under denna tid också. Jag är rädd för att sova för vet inte vad som händer med kroppen just då. Alla symtom lugnar sig efter 2 månader. De som finns kvar idag är som sockerdricka i benen och bränningar i fötterna. Sökt hjälp för detta men de sitter i huvudet fick jag höra bytt doktor säger lika att de är bara vaccinera mig igen.
Jag törs inte de, jag avvaktar. Fick Pfizer och tänker kanske dos 2 ta moderna. Men känner mig livrädd. Mkt står på spel, mitt jobb. Alla ska vara vaccinerade som jobbar i Dalarna på sjukhus och känner mig ledsen av att min kropp inte verkar klara av vaccinet. Får kanske skola om mig men trivs på mitt jobb. Men ska börja jobba nästa år i februari så hoppas att något annat medel kommit ut som jag kan ta istället. Så tills dess avvaktar jag och känner mig lite ledsen för att vården tror jag har ångest. Men har aldrig upplevt detta tidigare i mitt liv.
Man pressas från många håll att ta dos 2 men jag är 32 år gammal och tänker att nej jag kan inte de tänk om de blir värre denna gång. Jag var så rädd under 3 månaders tid och fick inget stöd och inte nu heller. Känner mig som ett svart får klart man ska vara vaccinerad och jag önskar djupt att jag kunde vara de men min magkänsla säger nej stopp.

”Anonym”