Sjuksköterska är en skyddad yrkestitel inom hälso- och sjukvård. För att få använda sig av yrkestiteln krävs en legitimation, vilken i Sverige utfärdas av Socialstyrelsen på basis av erhållen sjuksköterskeexamen.

Det akademiska huvudområdet i sjuksköterskeutbildningen är omvårdnad, ibland benämnd vårdvetenskap. Omvårdnad har sedan 1970-talet utvecklats till ett självständigt akademiskt forsknings- och undervisningsområde. Sjuksköterskor arbetar med hälso- och sjukvård vid sjukhus, inom primärvård, äldreomsorg, skolhälsovård och företagshälsovård. De arbetar också inom läkemedelsindustrin samt som lärare och/eller forskare på högskolor och universitet.

På sjukhus arbetar sjuksköterskan ofta i team med andra yrkesgrupper, såsom läkare, undersköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, dietister och kuratorer. Läkaren har ansvar för medicinsk diagnostik och medicinsk behandling, medan sjuksköterskan har motsvarande ansvar för omvårdnad vilket bland annat innebär att patienten ur ett helhetsperspektiv ska bli så väl omhändertagen som möjligt. Sjuksköterskan ansvarar även för bland annat läkemedelshantering och läkemedelsadministration. Vissa specialistsjuksköterskor, såsom distriktssjuksköterskor, diagnostiserar och behandlar även vissa medicinska tillstånd.

Omvårdnadsbegreppet innefattar allmän omvårdnad och specifik omvårdnad. Allmän omvårdnad är oberoende av sjukdom och utförs av alla yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Specifik omvårdnad däremot kräver kunskap om människans normala liv och funktioner samt kunskap om sjukdom och behandling, samt vilka konsekvenser en sjukdom kan ha på individens liv.

Sjuksköterskor har i den moderna hälso- och sjukvården en ledande roll. Enligt Socialstyrelsen ska sjuksköterskor i Sverige leda och koordinera omvårdnadsarbetet för att säkerställa att patienten tas om hand på bästa sätt. Detta involverar att leda och delegera andra sjuksköterskor, undersköterskor och omvårdnadspersonal.

Hur ser framtiden ut för oss sjuksköterskor? Hälso- och sjukvården har under många år strävat mot specialisering. Allt fler kan alltmer inom ett smalt kunskapsområde. Detta är givetvis fantastiskt bra när det kommer till att ha tillgång till expertkunskap men kan det ha gått för långt?

Kan det vara så att vi inte längre ser helheten? Vem vill vara ”gallan” på 4:1?

Vi är många som upplever att helheten till viss del gått förlorad i jakten på spetskunskap inom snäva expertområden.

Vad vi i nätverket diskuterar är hur vi ska kunna utnyttja spetskunskap utan att för den delen förlora helheten. Detta är även vad många som söker hjälp efterfrågar. Det är tufft för en multisjuk att skickas runt till flera experter utan att någon tar ett helhetsgrepp och hittar grundorsakerna till ohälsan.

Det som kommer starkt nu är därför funktionsmedicin, förebyggande hälsovård och framför allt att vi som sjuksköterskor och läkare tar ett steg tillbaka och ser HELA människan igen.

Detta betyder inte att vi ska förkasta all den kunskap vi skaffat oss. I stället ska vi ta tillvara på all kunskap och utnyttja detta på bästa sätt.

Vi ser med tillförsikt på framtiden och väljer att fokusera på de möjligheter och den framåtanda som finns. Det kommer kanske alltid att finnas hinder på vägen men det viktiga är att hålla blicken på målet.